Robotic Process Automation vs. Integration

Robotic Process Automation används ofta för överföring av data mellan två eller flera system. En order kommer in i system A, leveransen sker via system B. En patient skrivs in på sjukhuset i system M, läkaren hämtar uppgifter om patienten från system N. En kund fyller i en skadeanmälan i system X, försäkringsbolaget skriver sitt svar i system Y. Och så vidare. Hur man ska överföra data mellan olika system är inget nytt problem och RPA är inte den enda lösningen.

Systemintegration är vardagsmat sedan en tid tillbaka. Syftet är att koppla ihop olika system för att få dem att fungera tillsammans så pass bra att de kan hanteras som ett enda system, i stället för en samling system.

När jag lämnade integrationsvärlden bakom mig för att bekanta mig med RPA, överraskades jag av såväl skillnaderna som likheterna mellan dessa lösningar. Båda besvarade ofta samma frågor, men på olika sätt.

Mitt snabba sätt att förklara skillnaderna mellan lösningarna utmynnade i frasen ”RPA är som en plåsterintegration”. Med andra ord går RPA snabbt och enkelt att implementera, men lösningen är inte där för alltid. Å andra sidan kan man se på RPA ur ett bredare, strategiskt perspektiv, och då är plåsterintegration inte en bra beskrivning. I den här artikeln fokuserar jag dock på att förklara de tekniska skillnaderna mellan RPA och systemintegration.

rpaintegraatioDet är ofta billigare och snabbare att få olika system att kommunicera genom RPA än genom integration. Det beror på att RPA-tekniken kan implementeras utan några ändringar i befintliga system. RPA fungerar på samma sätt som en mänsklig medarbetare, som en bro mellan de olika systemen. På bara en dag kan roboten lära sig en enkel process som utförs av en människa, vilket innebär att man snabbt kan dra nytta av fördelarna med tekniken. Samma teknik kan dessutom programmeras för nya användningsområden när organisationens behov förändras. Ur användarperspektiv kräver RPA betydligt mindre teknisk kompetens än en systemintegration. Många RPA-program är uppbyggda så att man inte behöver kunskaper i kodning för att kunna använda dem. En systemintegration däremot är så komplex att man måste ha specialkompetens för att genomföra den.

Även om det kan tyckas som att min infallsvinkel idealiserar RPA, tar den i själva verket fram de bra och dåliga sidorna med båda metoderna. Snabba och billiga lösningar är ofta önskvärda, men det kan vara värt att betala extra för förvissningen om att du informeras direkt ifall det blir fel på bilens bromsar och att reservsystemet aktiveras på en gång. Allt har sin tid och plats. Ibland är systemintegrationer nödvändiga eller rentav oundvikliga, men i många fall innebär de onödigt jobb och omotiverade kostnader – då är en RPA-lösning alldeles tillräcklig.

 

 

Anta framtidens utmaningar med en digital medarbetare vid din sida! Kontakta oss för att klargöra automatiseringspotentialen i din organisation redan idag. 

Artikel: Emma Luukka – RPA Solutions Consultant, Digital Workforce
Foto Patrik Theander licens CC BY 2.0